Motorpsycho - You Gotta Hang On To The Trip You're On...

Motorpsycho har tagit sitt namn från en film av Russ Meyer. Namnet är perfekt. En motor som rymmer all hård och manglande rockmusik man kan tänka sig. Dessutom med en psykedelisk ådra, långa låtar, med teman som försvinner och återkommer, melodier som vecklar ut sig och regnar över blytunga basgångar, svävande gitarrsolon, och dundrande trummor. Norges Grateful Dead? WhoAllmanZep? Allt detta och mycket mer. Trondheimbandets fans kallas psychonauter och skaran har säkert växt efter tisdagens konsert, den första i Göteborg på några år. Det var löjligt bra.

Det kanske inte faller alla i smaken med ett band som startar en konsert med en instrumental jazzrockpsykproglåt i 15 minuter någonting. Totalt min påse. Sedan radade de upp låtar från gamla skivor, många från Trust us (tyvärr inte Vortex surfer), från nya albumet It's a love cult och ett par låtar som åtminstone inte jag kände igen, nya grejer eller mer obskyra saker.

Normalt en trio, nu en kvartett, en extra medlem på keyboards. Hans Magnus Ryan (gitarr, sång), Bent Saether (bas, gitarr, sång) och Håkon Gebhardt (trummor, sång) har spelat ihop i över tio år. Det märks. De följer varandra till hundra procent, en liten organism, ett musikuniversum i miniatyr. Ryan torde för övrigt vara en av Skandinaviens grymmaste gitarrister. Brutalbas.

Det vibrerade i väggarna. Saethers sång var dock lite blek ibland. Lugna folkrocklåtar varvas med boogiebomber, episka sviter, snygga psykpopballonger och stygga improvisationer. Jag gillar när de bygger upp musiken med flera lager av dimensioner. Låtarna från It's a love cult var mycket bättre live än på skiva, med en hårdare skrud växer tillexempel Serpentine och Neverland. Magnifik avslutning, som sista extranummer spelades en cover av Louis Hardins (Moondog) All is loneliness. En mantratext som Motorpsycho förvandlar till en vild rockhymn.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Motorpsycho är ett av världens bästa liveband.

PM Jönsson


[media stories: 2002: swedish]
	Musik Ett av världens bästa liveband MOTORPSYCHO Sticky Fingers, tisdag Review of the Göteborg show / 2002-11-26 taken from the website of Swedish newspaper GÖTEBORGS-POSTEN, 2002-11-27. In Swedish. Found at the gp site, and sent in by Daniel Nilsson. MOTORPSYCHO Sticky Fingers, Göteborg Tisdag 26 november 2002 Motorpsycho har tagit sitt namn från en film av Russ Meyer. Namnet är perfekt. En motor som rymmer all hård och manglande rockmusik man kan tänka sig. Dessutom med en psykedelisk ådra, långa låtar, med teman som försvinner och återkommer, melodier som vecklar ut sig och regnar över blytunga basgångar, svävande gitarrsolon, och dundrande trummor. Norges Grateful Dead? WhoAllmanZep? Allt detta och mycket mer. Trondheimbandets fans kallas psychonauter och skaran har säkert växt efter tisdagens konsert, den första i Göteborg på några år. Det var löjligt bra. Det kanske inte faller alla i smaken med ett band som startar en konsert med en instrumental jazzrockpsykproglåt i 15 minuter någonting. Totalt min påse. Sedan radade de upp låtar från gamla skivor, många från Trust us (tyvärr inte Vortex surfer), från nya albumet It's a love cult och ett par låtar som åtminstone inte jag kände igen, nya grejer eller mer obskyra saker. Normalt en trio, nu en kvartett, en extra medlem på keyboards. Hans Magnus Ryan (gitarr, sång), Bent Saether (bas, gitarr, sång) och Håkon Gebhardt (trummor, sång) har spelat ihop i över tio år. Det märks. De följer varandra till hundra procent, en liten organism, ett musikuniversum i miniatyr. Ryan torde för övrigt vara en av Skandinaviens grymmaste gitarrister. Brutalbas. Det vibrerade i väggarna. Saethers sång var dock lite blek ibland. Lugna folkrocklåtar varvas med boogiebomber, episka sviter, snygga psykpopballonger och stygga improvisationer. Jag gillar när de bygger upp musiken med flera lager av dimensioner. Låtarna från It's a love cult var mycket bättre live än på skiva, med en hårdare skrud växer tillexempel Serpentine och Neverland. Magnifik avslutning, som sista extranummer spelades en cover av Louis Hardins (Moondog) All is loneliness. En mantratext som Motorpsycho förvandlar till en vild rockhymn. Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Motorpsycho är ett av världens bästa liveband. PM Jönsson Back to the Media Stories page...