Interview with Bent
taken from the Swedish magazine
GROOVE, May 2000.
Swedish. Found at the Groove-site.

Jag börjar från början med att fråga Bent hur bandet bildades och han berättar att han första gången såg Snah (Hans Magnus Ryan, gitarr) på en gymnasiefest. Eftersom han var den enda ”fyren” där med Motörheadtröja, trånga brallor och MC-jacka, började de snacka musik. Efter gymnasiet flyttade båda så småningom till Trondheim där de bildade det som skulle bli Motorpsycho. Gebhardt var en kompis till Snah som ersatte gamla trummisen Killer 1991. Jag får också veta att det är tio år sedan bandet gjorde sin första spelning som förband till Turbonegro. Bent berättar att de också använt ett antal keyboardister genom åren men att de "slitit ut" dem. Efter några år som powertrio har man dock på denna turnén med sig utbildade jazzpianisten Baard Slagsvold (som även medverkar på senaste plattan), på keyboard och samplingar, vilket enligt Bent gör att det är roligare att spela. När jag frågar om det stämmer att de tagit sitt namn från en Russ Meyer-film berättar Bent om hur de var i London och såg en annons för en filmtrilogi bestående av Mudhoney, Faster pussycat, kill, kill och Motorpsycho, och eftersom de första två titlarna redan använts till bandnamn de tog den sista.

Det roliga är att vi aldrig gick och såg filmen utan istället hamnade på en soft-porn biograf i Soho där de visade Confetti girls in 3D. Vi var de enda där tillsammans med två gamla "griskallar" i grå regnrockar som satt och runkade. Fem år senare såg jag Motorpsycho och frågan är om inte Confetti girls var bättre, skrattar Bent.

Musiken på de tidigaste skivorna beskriver Bent som väldigt primitiv och brutal, inspirerad av exempelvis Butthole Surfers. Nya skivan Let Them Eat Cake skiljer sig markant från dessa.

Efter förra turnén kände vi att vi hade kört in i väggen och ville pröva nåt nytt. Vi ville komprimera uttrycket och säga på fyra-fem minuter vad vi i vanliga fall säger på tio. Vi gav fan i hur vi skulle kunna framföra låtarna på scen, vi ville bara göra en perfekt skiva. Vi försökte spela lättare, mindre och mera vackert.

Vi har gjort tio fullängdare och en hel hög med EP:s och singlar, och det är viktigt att pröva nya vägar. Det är farligt att bli en parodi på sig själv, världen behöver inte ett nytt AC/DC, fortsätter Bent.

När jag frågar hur nya plattan fått sitt namn berättar Bent att det är ett citat av Marie Antoinette (fransk drottning) som när hon fick höra att folket revolterade föratt de inte hade bröd för dagen svarade "Let them eat cake!" Antoinette blev sedermera halshuggen och Bent berättar att de själva var beredda på att sågas hårt i pressen och av gamla fans. Han kallar också förra plattan de släppte (hård live-platta med väldigt långt namn) för "musikalisk ekvivalent till knäckebröd" jämfört med vilken den nya är snäll och söt som en kaka.

De som gillar Motorpsychos rockigare sida kan glädja sig åt att man spelat in en 7-låtars EP för punk / stoner-rock bolaget Man´s Ruin med hårda låtar som blev över från "Cake"-inspelningarna. När jag ber Bent berätta lite om hur inspelningen av nya plattan gick till, berättar han att låten The Other Fool skrevs först, och att denna popsymfoni med sina många olika riff och teman sedan blev utgångspunkt för resten av skivan. Andra spår Bent vill framhålla är Beach boys-pastischen Big Surprise, komplett med stämsång och Never Let You Out, på vilken Gebhardt för första gången sjunger lead på en Motorpsycho-skiva i vad Bent kallar "ett stort Ringo Starr-ögonblick".

Vad som inspirerat Bent att skriva musiken är mycket 60-tals jazz, men han upptäcker ny musik hela tiden. Bara under de senaste veckornas turné har han köpt ett 50-tal skivor. Låten Whip That Ghost är inspirerad av Allman Brothers Whipping Post.

Ibland när man gjort en låt inser man att man lånat lite för mycket av ett annat band, men känner att det här blev så jävla bra och kul att man inte kan låta bli att använda den. Då kanske man kallar låten för något som för tankarna till det andra bandet, fortsätter Bent och nämner som ett annat exempel Junior som påminner om ett känt gnällrockband. Planerna för framtiden är ett långt projekt som inte blir färdigt på många år än.

Vi får se vart inspirationen tar oss, tillägger han och lyckas med konststycket att inte få det att låta som en klyscha.

Daniel Severinsson