Motorpsycho
Album: It's a Love
Cult
Grupp/Artist:
Motorpsycho
Distributör:
Stickman/Border
Recenserad: November
2002
Genre: Alternativ rock
Trondheims eget
Hawkwind har hunnit skaffa sig en hel del respekt i vida
kretsar, trots att de ideligen har gjort det så svårt
som möjligt för sig själva. En osund fixering vid Russ
Meyer, som de stal bandnamnet ifrån, och förebilder som
Sun Ra, King Crimson och Sonic Youth brukar inte vara
vägen till kommersiell framgång. Den som kombinerar sånt
med en mängd spretande projekt i form av trippelskivor,
musikaliska temaskivor och imaginära westernsoundtracks,
och som ovanpå allt annat kallar sina låtar saker som
Überwagner or a Million Bubbles in my Mind är
dömda till en existens enbart i kultkretsar.
Men Motorpsycho är undantaget. Hemma i Norge har de fått
grammisar, i USA har de fått uppmärksamhet och i
Tyskland har de sålt stora mängder skivor. Under tiden
har de närmat sig indierocken, utan att för den skull
tappa sitt fotfäste i 70-talets progressiva
rock.
På It's a Love Cult vandrar de
fram på de mest psykedeliska stigar de kan hitta. I
deras klart gnistrande popsmycken går thereminen varm
och gitarrerna flummar som vore de uppvuxna
Haight-Ashbury. Ibland låter det nästan barnvisa,
naturligtvis enbart flummiga tolkningar av Alice i
Underlandet, och Motorpsycho är så hårda att de inte
ens backar för lite flöjter när det är balladdags.
Jazziga The Otherness är ett psykedeliskt litet
mästarstycke, men oftare låter de tuffare än så. Ibland
tar sångarna Hans Magnus "Snah" Ryan och Bent Sæther en
hammondorgel till hjälp för att leka Deep Purple Mark
II, medan skivans bästa spår Neverland - också i
särklass flummigast - nästan når upp till Soundtrack of
Our Lives höjder.
Trots obskyra influenser och
psykedeliska excesser är det inte
svårt att förstå
det breda intresset för ett band som skriver såhär
självklara poplåtar och framfördem med en så genuin
auktoritet.
| |
