Motorpsycho - You Gotta Hang On To The Trip You're On...

Review taken from the
Swedish review-e-zine
SNURR #15 / 1997.
Swedish.

Motorpsycho
Angels And Daemons At Play
(Stickman)

Motorpsycho är ett rätt omtalat band. Man vet att de kommer från Norge men inte hur de låter. I Norge har man hört dem i alla fall. Där fick Motorpsycho pris i motsvarigheten till Grammisgalan som 1996 års bästa norska rockband. "Angels And Daemons At Play" är Motorpsychos sjätte fullängdare. De har valt att producera den på egen hand för att få det att låta precis som de önskar och det är nog inte det lättaste att uttrycka i ord för någon utomstående.

I stora drag kan man säga att det är psykedelisk rock, men musiken har så många olika bottnar att det inte ger Motorpsycho rättvisa om man nöjer sig med att kalla musiken för psykedelisk rock. Det vore som att säga att Smashing Pumpkins spelar indie. Det gör Oasis och Nick Cave också, om du förstår vad jag menar. Man skulle nog kunna säga att Motorpsycho är Norges Soundtrack Of Our Lives även om banden inte är musikaliskt identiska. Precis som Ebbot & Co väver Motorpsycho ihop flummiga, utsvävade partier med rockiga riff. Ibland påminner det om något indieband, ibland om något rockband. En influens kan vara påtaglig i en låt medan samma influens är som bortflugen och känns väldigt avlägsen i en annan.

Om jag ska kritisera någonting blir det alla tempoväxlingar. Vissa band lyckas att skarva ihop olika partier på ett skickligt, omärkbart sätt medan andra misslyckas totalt. Misslyckas man blir det jobbigt att lyssna på musiken. Motorpsycho ligger precis på gränsen. Det blir aldrig påfrestande men som vanligt tycker jag att det skulle ha varit bättre om det vore lite rakare. Inget onödigt meck. Musiken är inte bättre bara för att den är mer avancerad.

Jag tror att jag skulle gilla Motorpsycho om jag tog mig tid och verkligen lyssnade in mig på "Angels And Daemons At Play" men jag vet inte om jag orkar engagera mig för att gilla musiken. Det finns så många band som är bra direkt. Samtidigt brukar skivor som kräver lite av lyssnaren hålla i längden. Till sist måste jag bara säga att om jag hade delat ut grammisen i vårt grannland skulle jag ha givit den till Turbonegro - utan tvekan Norges bästa rockband.

Martin Lundkvist


[record reviews: aadap]
	Motorpsycho: Angels And Daemons At Play Review taken from the Swedish review-e-zine SNURR #15 / 1997. Swedish. Motorpsycho Angels And Daemons At Play (Stickman) Motorpsycho är ett rätt omtalat band. Man vet att de kommer från Norge men inte hur de låter. I Norge har man hört dem i alla fall. Där fick Motorpsycho pris i motsvarigheten till Grammisgalan som 1996 års bästa norska rockband. "Angels And Daemons At Play" är Motorpsychos sjätte fullängdare. De har valt att producera den på egen hand för att få det att låta precis som de önskar och det är nog inte det lättaste att uttrycka i ord för någon utomstående. I stora drag kan man säga att det är psykedelisk rock, men musiken har så många olika bottnar att det inte ger Motorpsycho rättvisa om man nöjer sig med att kalla musiken för psykedelisk rock. Det vore som att säga att Smashing Pumpkins spelar indie. Det gör Oasis och Nick Cave också, om du förstår vad jag menar. Man skulle nog kunna säga att Motorpsycho är Norges Soundtrack Of Our Lives även om banden inte är musikaliskt identiska. Precis som Ebbot & Co väver Motorpsycho ihop flummiga, utsvävade partier med rockiga riff. Ibland påminner det om något indieband, ibland om något rockband. En influens kan vara påtaglig i en låt medan samma influens är som bortflugen och känns väldigt avlägsen i en annan. Om jag ska kritisera någonting blir det alla tempoväxlingar. Vissa band lyckas att skarva ihop olika partier på ett skickligt, omärkbart sätt medan andra misslyckas totalt. Misslyckas man blir det jobbigt att lyssna på musiken. Motorpsycho ligger precis på gränsen. Det blir aldrig påfrestande men som vanligt tycker jag att det skulle ha varit bättre om det vore lite rakare. Inget onödigt meck. Musiken är inte bättre bara för att den är mer avancerad. Jag tror att jag skulle gilla Motorpsycho om jag tog mig tid och verkligen lyssnade in mig på "Angels And Daemons At Play" men jag vet inte om jag orkar engagera mig för att gilla musiken. Det finns så många band som är bra direkt. Samtidigt brukar skivor som kräver lite av lyssnaren hålla i längden. Till sist måste jag bara säga att om jag hade delat ut grammisen i vårt grannland skulle jag ha givit den till Turbonegro - utan tvekan Norges bästa rockband. Martin Lundkvist Back to the Record Reviews page...