home

  [record reviews: it's a love cult]




Sell-out eller inte?

Review of It's a Love Cult taken from the
Swedish e-zine
DIGFI.COM, 2002-10-21.
In Swedish. Found at digfi.com by Jonas Jonsson.


Motorpsycho - «It's a Love Cult» - cover - front Artist: Motorpsycho
Titel: It's A Love Cult
Format: CD
Skivbolag: Sony
Utgivningsår: 2002
Betyg: 4 out of 5

Grannfolket i väster må ha oförskämt mycket olja, vara ena jävlar på att åka skidor och klubba ijhäl sälar, men några större producenter av spännande och intressanta rockband är de inte. Därför är Motorpsycho närmast helgonförklarade i hemlandets indiekretsar och ett ständigt ämne för kontroverser och diskussioner bland både fans och kritiker.

Bandet har i stort sett släppt en platta om året sedan 1990 och förhandssnacket inför releasen av "It’s a love cult" har mest handlat om huruvida bandet på sitt nya album gjort en sell-out eller inte. Det är naturligtvis fullständigt tjurskit. Istället är det ett album som ger svenska musikaliska släktingar som Soundtrack Of Our Lives och The International Noise Conspiracy en rejäl match.

Man får självklart ha vilka åsikter man vill om den eventuella radio- eller publikanpassning som skett från förra årets bitivs briljanta "Let them eat cake" fram till nu, men för egen del är jag odelat positiv till den delvis nya inriktning som bandet tagit. Ut med de långa, krångliga, till stora delar instrumentala kompositionerna och in med popformaterade låtar med riktiga strukturer, bra melodier och ett sprött psykadeliskt skimmer över alltihop.

Jag har säkert lyssnat femtio gånger på "It’s a love cult" sen den dök upp och jag har inte tröttnat ännu. "Neverland", "Serpentine", "Custer’s last stand" och "Composite head" är alla lysande poplåtar med kraft, attityd och djup. Likaså "What if...", minus det kvasifilosofiska dravel som texten utgör, den bedårande "This otherness" och "The mirror and the lie".

Motorpsycho försöker fortfarande klämma in bitar av hela pophistorien i en och samma låt, men nu gör man det på ett sätt som funkar i ett större, mer lättillgängligt, eller kommersiellt om man så vill, sammanhang. Sell-out eller inte, "It’s a love cult" är i vilket fall ett mycket imponerande album.

Det är väl nu det är läge att tillägga att detta på inga vis betyder att jag nånsin kommer att heja på någon norrman i vilken sport det än vara månde...

Alternativa alternativ:
Soundtrack of Our Lives "Extended revelation for the psychic weaklings of western civilization" (Telegraph, 1998)
Love "Forever changes" (Elektra, 1967)
The Beta Band "Hot shots II" (Astralwerks, 2001)
Pavement "Slanted & enchanted" (Matador, 1992)
Syd Barrett "The madcap laughs" (Capitol, 1970)

Ola Karlsson